Efter att ha ägnat arbetslivet åt förpackningsfrågor är jag i grunden skeptisk till hela idén om ”packaging free” och ”ätbara förpackningar”. Jag tycker inte att det är logiskt, alls. Att förpacka något ätbart i något ätbart leder till att man måste förpacka det ”förpackade” igen nu i något som verkligen skyddar produkten.
Men det kan tänkas att jag måste ta mig ut ur ett så fyrkantigt sätt att se på saken.
Det började med att jag lärde känna Saveggy, ett företag som har utvecklat en skyddande och dessutom ätbar lösning för frukt och grönt.
De erbjuder en bio-baserad coating som gör ungefär detsamma som vanligtvis en plast film gör. Dvs förlänger hållbarhetstiden för att minimera matsvinn De växtbaserade lösningen, som är fullt ätbar, sprayas på frukt o grönt för att öka på hållbarneten och verkar göra detsamma för en gurka som en plastinslagning.
Ett annat, faktiskt, riktigt bra exempel av ”packaging free” konceptet är det
kapsel-liknande kaffesystemet nyligen lanserat av Migros. CoffeeB är en helt komposterbar kaffeboll utan aluminiumkapsel. Det är helt enkelt kaffe ihoppressat till en boll som passar i en CoffeeB bryggare. Detta är också nackdelen, du måste köpa ytterligare en maskin att stuva in bland de andra på diskbänken.
Det var två riktigt bra nya produkter i ett annars mycket tråkigt segment. Jag undrar vad som kommer härnäst och ser fram emot att igen bli glatt överraskad.
Man kan lätt säga att, aldrig tidigare har så många EU-initiativ som rör förpackningsindustrin varit igång som nu!
Just nu är det intensivt med lansering av nya direktiv och uppdatering av gamla som har en direkt inverkan på förpackningsindustrin. Därmed på tillverkningsindustrin i allmänhet och livsmedelsindustrin i synnerhet.
Man kan spekulera i varför det staplats initiativ på hög just nu men det ligger ju rätt i tiden. Återvinning, återanvändning och att reducera förpackningsanvändandet är det nya normala och det kommer inte att förändras annat än i riktningen, ännu mer.
Vad vi nu ser är en EU-kommission som trycker på alla knappar för att snabbt förändra situationen och uppnå de rätt så ambitiösa målen. Mål som skärptes idag till 55% minskning av växthusgaserna till 2030 jämfört med 1990, en ökning från det tidigare målet på 50%.
Kan tyckas att från 50 – 55% kan ligga inom felmarginalen men det kräver en ännu större insats av hela samhället och förpackningsindustrin är en del av detta.
Det är också denna ambition att till slut, 2050, bli helt klimatneutral som världsdel som ligger till grund för denna storm av ansatser som nu är igång och berör förpackningsindustrin. Och dess kunder, varumärkesägarna och fyllarna.
”The European Green Deal” är ett stort s.k. flaggskepps projekt som innehåller en mängd delinitiativ som handlar om ren energi, giftfri miljö och mycket annat. Här ingår två specifika komponenter som kommer att ha stor betydelse för förpackningar. Det lanserades förra året under buller och bång.
Dels ”The From Farm to Fork Strategy” som handlar mycket om livsmedel men innehåller en hel del som direkt påverkar förpackningslösningarna. Man skulle kunna sammanfatta det hela som att målet är ”Hållbara livsmedel i hållbara förpackningar”.
Här ingår också ”The Circular Economy Action Plan” och här är förpackningar en uttalad del som ett område som kräver åtgärder. Hållbarhet, mindre avfall och cirkularitet i praktiken är några ledord.
Detta är nytt och det kan man säga om ”The SIngle Use Plastics Directive” också. Detta direktiv har efter introduktionen förra året skyndats genom alla instanser och ska bli verklighet redan nästa år. Detta med stora konsekvenser för alla inblandade när man begränsar användningen av plast för att sedan fasa ut materialet med hjälp av regler och avgifter.
Det var det som var nytt. Sedan har vi ett antal mycket väletablerade byggstenar i systemet som nu anses behöva en uppdatering.
“The Packaging and Packaging Waste Directive” har varit med länge och har under tidens gång uppdaterats var 10 år men nu är det dags igen. Efter bara 5 år… Detta är en viktig del av den fria rörligheten av varor inom unionen och handlar mycket om att stödja återvinning och återanvändning av förpackningar.
Slutligen är det dags för en uppfräschning av ”The Waste Framework Directive” som också varit med läng men inte tidigare blivit uppdaterad så det kanske är dags. Direktivet styr upp det här med Extended Producer Responsibility och är centralt för de s.k. förpackningsavgifterna som ska finansiera insamling och processande av förpackningsavfall.
Det är mycket nu och något av en perfekt storm där mycket drar åt samma håll vilket lär göra att det blir väldigt konkreta resultat av detta. Detta är något som händer just här och nu och som kommer att bli konsekvenser inom en period om 2-5 år. Det innebär att det är nu som man kan påverka resultatet av detta arbete.
Det är alltså nu som vi har chansen att låta våra röster höras. Kommissionen välkomnar också input som vi som industri mest effektivt kan ge genom våra organisationer. Det är viktigt att vi gör det, det är en rad viktigt beslut som ska fattas inom kort och det är väldigt viktigt att de besluten fattas på basis av fakta och vetenskap snarare än intuition och kortsiktiga vinster. Så låt dem få höra hur det är, egentligen.
De verkliga effekterna av den nuvarande viruspandemin för förpackningsindustrin är nu svåra att begripa. Men när det gäller livsmedelsförpackningar på så kan vi se e-handeln med livsmedel öka och mer fokus på hygien och pris utan att vi tappar greppet om hällbara lösningar.
Viruset har kommit och inte mycket är som det ska. Osäkerhet och nästan stillastående är för många verkligheten just nu. De långsiktiga konsekvenserna är nu svåra att greppa. Troliga kortsiktiga resultat verkar vara en kraftfull nedgång i den övergripande ekonomin med två-siffriga minskningar av BNP och en skarp ökning av arbetslösheten. Några av de mest utsatta industrierna, så här långt, verkar vara hotell/restaurangnäringen, rese- och eventindustrin och detaljhandeln.
När det gäller detaljhandeln så är nedgången inte generell, livsmedelshandeln är i en mycket bättre position än andra i den industrin. Just nu så ligger de flesta lågt, lagar mat och äter hemma och socialiserar på internet. Man går inte ut på samma sätt som tidigare och mat och dryck köps i butiker snarare än på restauranger. Dessutom är apoteken öppna och säljer mediciner och hälsoprodukter.
Vart är vi då på väg?
På konsumentsidan kan vi se att pandemin ökar takten i hur människor tar till sig trender som ”remote working” och att handla livsmedel på nätet. I detaljhandeln verkar situationen innebära ökat intresse för tekniklösningar. Effekterna av pandemin kan här innebära ökat fokus på e-handel och obemannade kassor och mer.
Och för livsmedelsförpackningar?
Efterfrågan på livsmedelsförpackningar kommer att öka nu när folk lagar mer mat hemma. Så länge påbudet om social distansering råder så är det givetvis så. Men krisen skapar nya beteendemönster och några kommer att stanna, som tex matlagning. Även efter partyt när det hela är över. Det kan också medföra ett ökat intresse för prepping och hamstring. Det nya normala kan mycket väl vara att ha mer än ett par dagars konserverad mat i skafferiet. Något som också gäller hygienprodukter och läkemedel.
Online handeln av livsmedel har utvecklats mycket ojämnt i Europa. Storbritannien är fortfarande i ledningen enligt en artikel i Forbes, följd av Tjeckien och Estland. Som ett resultat av viruspandemin så ökar beteendet att beställa mat på internet snabbt och e-handeln får en rejäl skjuts av den extrema situationen vi nu befinner oss i. Det är ett oförutsett och tydligt steg i konsumentacceptansen av att shoppa livsmedel på nätet. En vana som troligen, nu när isen är bruten, stannar kvar när världen åter blir normal. Detta behöver support av nya och bättre förpackningslösningar. Detta är ett område där det finns utrymme för förbättringar men nya kreativa förpackningar utvecklas hela tiden liksom innovativa leveranssätt introduceras.
Jag tror inte att efterfrågan på hållbarhet försvinner nu när fokus skiftat. Konsumentintresset är för stort, och konceptet hållbara förpackningar har blivit så integrerat i produkt- och företagspositionering. Efterfrågan kan tillfälligtvis minska men, om så är fallet, snabbt studsa tillbaka. Det kan dock medföra en ny syn på initiativ som att man slutat med engångskoppar på vissa cafékedjor. Konsumentintresset för s.k. förpackningsfria butiker, där man fyller egna påsar med produkter i lösvikt, kan också tänkas minska.
Hållbarhet relaterar också till den förväntade ökningen av intresset för allmän hälsa och livsmedelshygien. Förpackningen kan till och med bli uppskattad av konsumenten. Den tydligt skyddar och garanterar produktens fräschhet. Den nya situationen kan också öppna för en bred introduktion av spårningssystem. Blockkedjeteknik är ett exempel på ett användbart verktyg I distributionskedjan. Krisen kan bli till en katalysator för ökat användande av teknik för att spåra och verifiera produkters ursprung och vad den varit med om innan konsumtionen. Det är dock svårt att komma runt att det medför en extra kostnad vilket, speciellt nu, kan vara en nackdel.
Det kommer att ta ett tag för världen att komma upp på spåret igen och ökad arbetslöshet och osäkra anställningar kommer att göra den genomsnittlige konsumenten mer priskänslig än vanligtvis. Som ett resultat kommer det att bli ett skifte åt billigare produkt varianter. EMV, egna märkesvaror, kommer att expandera ytterligare om de spelar korten rätt. Konverterare och förpackningsleverantörer kommer inte att besparas de generella kraven på lägre priser.
Framtiden, just nu, ter sig inte särskilt ljus, men det är inte en mörk avgrund heller. Vi måste anpassa oss och varav så smidiga vi kan för att överleva också i den nya världen efter detta.
Att göra biokompositmaterial helt från förnyelsebara källor är strålande. Att dessutom använda spillmaterial i processen är fantastiskt.
Finska UPM introducerade i förra veckan ett nytt fiberbaserat biokompositmaterial, helt gjort av förnybara resurser från skogen och dessutom av spillmaterial från produktionen. Materialet kallas EcoAce och möter de stipulerade miljö och hållbarhetskraven och har ett brett användningsområde. Ur förpackningssynpunkt fungerar materialet utmärkt i livsmedelskontakt och kan även extruderas eller formsprutas andra användningsområden. Detta är jättebra och kommer att spara tonvis av växthusgaser och vad jag gillar speciellt är att man hittar ett praktiskt användningsområde för något som annars går till spillo. Toppen!
StoraEnso är för närvarande i full gång med en test av lock gjorda i DuraSense, ett annat skogsbaserat biokompositmaterial, tillsammans med finska Valio. Locken är återanvändbara och kommer att användas på koppar med mejeriprodukter som kvarg och crèmefraiche. Syftet är att testa detta träbaserade biokomposit material med livsmedel. Valio ser det som ett steg inte bara mot en mer hållbar förpackning men också som ett sätt att minska matsvinnet. Med en återförslutbar förpackning är innehållet skyddat och en öppnad förpackning håller längre. Brilliant!
Kraft från skogen Linköpingsbaserade Ligna Energy har hittat ytterligare ett sätt att använda trä från skogen. De har utvecklat ett fiberbaserat batteri för lagring av energi helt gjort av förnyelsebara material från skogen. Ligna Energy planerar nu för att ställa om vanliga pappersmaskiner för att producera batterier baserade på organiska elektroniska polymerer och biopolymerer från skogen. Lysande!
Matsvinn är en riktigt stor utmaning som involverar hela värdekedjan. Den största boven är huruvida och utan tvivel att hitta i slutet av kedjan, på konsumentnivå. Detta är ett komplext problem men en del av lösningen ligger i att använda bättre och bättre avpassade förpackningar.
Vi har helt enkelt inte råd nuvarande nivå av matsvinn. Exakt hur mycket som försvinner i onödan är omöjligt att slå fast, men en global uppskattning är att mer än 1 miljard ton mat på något sätt försvinner eller kastas bort årligen. Det blir då en tredjedel av all mat som produceras! Bättre anpassade förpackningar är en del av lösningen.
Problemet Spillet och svinnet uppstår i alla steg i distributionskedjan för livsmedel men om vi håller oss till den utvecklade världen så uppstår den stora förlusten av mat i slutet av kedjan. Den stora boven verkar man hitta i det slutliga konsumtionsstadiet, dvs i våra hem, krig våra matbord. Men de andra stegen i kedjan är också involverade i detta matspill.
I en mycket färsk rapport från Naturvårdsverket så kartlägger man den nuvarande situationen vad gäller matspill. Och det är inte en vacker syn. Under 2018 så slängdes i Sverige 1,3 miljoner ton mat. Det summerar till 133 kilo per person och år och som grafen visar så är det i hushållen som det i största grad sker.
Det är inget enkelt problem att vare sig att definiera eller att lösa när det involverar alla i konsumtions-, produktions- och distributionskedjan. Men förpackningen är en del av problemet och därför också en del av lösningen.
Förpackningskopplingen Vi har, som sagt, inte råd med detta svinn när vi ska gå från att vara 7 miljarder människor på jorden till 10 miljarder år 2050. Om vi istället för att öka matproduktion och odla upp stora nya arealer kan spara mer av den tredjedel vi idag slänger, matsvinnet, så kan vi också lösa utmaningen med att föda den ökande befolkningen.
Det enorma matsvinnet som uppstår i hushållen har många orsaker. Ostrukturerat handlande och dålig organisation i skafferi och frys till att börja med och sedan kanske mat idag rent av är för billigt. Det har aldrig tidigare varit en så liten del av den disponibla köpkraften som det är idag. Men upp till 20-25% av konsumenternas del av matsvinnet kan relateras till förpackningen.
Förpackningen blir en del av problemet när man använder ineffektiva förpackningslösningar.
Det kan handla om storlekar, för stora förpackningar eller multi-pack, helt enkelt för mycket produkt och mer än vad du kan eller vill konsumera.
Saknas återförslutningsmöjlighet? Utan en sådan möjlighet exponeras innehållet och kanske förstörs onödigt fort.
Eller kan man inte stänga tillräckligt tätt och syre, ljus, fukt eller något annat förstör produkten.
Otillräckliga instruktioner om hur man lagrar eller hanterar kan förkorta en produkts livslängd. Tex för varmt eller för kallt.
Kan inte förpackningen enkelt tömmas eller om det är förvirring kring bäst-före datumet.
Eller det kan vara ett alltför ambitiöst minskande av förpackningsvikten som gör att den inte är stabil nog att klara en gropig väg till destinationen.
För att nämna några. Mycket av det ovanstående har med förpackningskonstruktionen att göra men mycket mat försvinner pga osäkerhet kring datummärkningen. En dag kommer vi att ha en dynamisk bäst-före indikation där inbyggda sensorer visar på den faktiska bäst-före dagen snarare än ett förutbestämt. Men vi är inte riktigt där ännu.
Lösningen Förutom att konsumenterna kan bli bättre på kylskåpsorganisation och på att göra upp och hålla sig till inköpslistor så kan förpackningsindustrin erbjuda bättre förpackningar. Och livsmedelsindustrin kan använda dem….!
Så, vad är effektivare förpackningar då? Jo, vad jag menar är förpackningar som är:
Återförslutningsbara. Det kan vara en skruvkork, ett zip-lock eller något annat som gör att konsumenten kan spara produkt till senare.
Lätttömda. Tänk på hur man kan göra det lättare att tömma hela förpackningen. Det kan röra sig om instruktioner om hur man gör eller en konstruktion som underlättar tömningen.
Modifierad eller kontrollerad atmosfär (MAP/CAP) är tekniker som används för att hålla maten färsk längre och skapar konkret värde genom att utöka livslängden.
Barriärmaterial. Använd förpackningar med tillräckliga barriärer mot syre, ljus eller vad som nu bryter ner innehållet. Resultatet är återigen förlängd hållbarhet och mindre matsvinn.
Portionsförpackningar. Detta är en effektiv och lågt hängande frukt. Genom att använda mindre portionsförpackningar så får det lilla hushållet bättre kontroll över användningen.
Smarta förpackningslösningar av olika slag hjälper. Smarta etiketter som visar tid eller temperatur, mognadsgrad för frukt, färskhet för kött, fisk, etc.
Tekniken utvecklas ständigt och möjliggör nya och bättre förpackningar. Sensorer kommer ner i pris och nya kreativa idéer förs fram av entreprenörer.
Allt måste dock inte vara raketteknologi, en nyskördad gurka har ett ”bäst före” liv på 3 dagar och genom att svepa in den i plastfilm så ökar tiden till 14 dagar. Det är nästan 5 gånger så länge. Portionsförpackningar må kräva mer material men kommer att rädda mat från att bli dålig.
Och slutligen så måste jag påminna om att andelen av växthusgaserna eller GHGE som kan härledas till livsmedelsförpackningar är liten, normalt runt 5%, relativt den delen som innehållet, maten, står för.
independent-intelligence.se 